Intervju med Vicious Irene

Beskrivelse: 
<div class="field field-type-text field-field-zine-art-body"> <div class="field-items"> <div class="field-item">Når sluttet du å spise kjøtt og hvorfor? MC: Det var i tonåren någon gång. Det kändes fel att djur utnyttjades, plågades, föddes upp och dödades för att ätas.LT: Samma här.FV: Jag tror att historien och anledningarna ser ut ungefär på samma sätt för oss alla. Att inte skada djur, utan hjälpa varandra, var något jag blev lite extra medveten om när jag var kanske sex år och läste Bamse, om Brumma som hjälpte insekter. Jag tyckte verkligen om kött när jag var yngre, men ju äldre jag blev desto mer medveten blev jag om att det på min tallrik är lik. Till slut tog det bara emot. Detta var någon gång under högstadiet och jag hade fått reda på att det fanns alternativ till kött. Men det var inte så vanligt att äta vegetarisk mat och jag var tvungen att prata med skolsköterskan som fick lov att ringa hem till mina föräldrar. Folk trodde att jag skulle dö om jag inte åt kött, att jag inte skulle få i mig tillräckligt med näring, men jag är fortfarande livs levande ihop med alla andra individier jag inte käkat upp. När jag blev vegan hade jag blivit medveten om så många fler saker som negativ miljöpåverkan, utnyttjande och fruktansvärda missförhållande av till exempel mjölkkor och taktiskt dödande av kycklinghanar. Med dessa fakta på bordet tog det också tvärstopp till att äta ägg- och mjölkprodukter.Hva fikk dere til å skrive låta &quot;Animal Liberation&quot;? MC: För många år sedan såg jag ett program där en tv-kock tillagade en kanin. Då ett par av oss hade kaniner vid detta tillfälle gjorde det mig extra uppretad och gick till replokalen och pratade om det. Egentligen spelar det mindre roll vilket djur som tillagades, men detta inspirerade oss i alla fall till att skriva &quot;Animal liberation&quot;. Första versen börjar med &quot;cocks cooking bunnies on tv, that&#39;s a thing we don&#39;t wanna see&quot;. I samma veva stod det mycket i tidningen om svenska kungen som var ute och sköt älgar, vilket en annan vers kom att handla om. Det var en låt som gjordes i all hast och spelades in i all hast, rakt uppåner, och vi körde den live en gång tror jag. Men den blev till en bonus-track på vår EP Takin the night back.&quot;I hope you will die when you eat your meat&quot;. Hvorfor så mye hat? MM: Jag var inte med och skrev den låten men tycker personligen att det daltas alldeles för mycket med köttätare! Det är fan någon som ligger död på deras tallrik och därför inte mer än rätt att rättvisa skipas ;)LT: Haha jaaa! Asså för mig handlar det inte om hat utan mer med humor beskriva vad det är som köttätare gör.Som vegetariske feminister, ser dere en sammenheng mellom objektivisering av kvinner og objektivisering av dyr? MM: Absolut finns det det! Den vite, köttätande, heterosexuelle mannen har styrt det samhälle vi lever i och har genom historien skapat normer för hur, om och varför alla andra varelser på planeten ska leva och dö. Att upptäcka att samhället är ruttet och vilja skapa en bättre och mer rättvis värld tänker jag gör att vi inte stannar vid av vara feminister utan även blir veganer, anarkister och antifascister allt eftersom vi börjar se sambandet mellan olika typer av förtryck.FV: Stereotyp- och schablonbilder styr, låser våra tankar och gör oss rädda för att tänka öppet och framför allt att handla annorlunda och bryta mönster och vanor. Detta genomsyrar människans syn kring bland annat jämställdhet, feminism och hennes syn på alla arter. Människans avsaknad av respekt i förhållande till jämställdhet mellan människors kön märks på: En objektifiering och konstruering av kvinnobilden som &rdquo;den andre&rdquo; , som en symbol vars värden har lägre status än människomannen, och därmed inte blir jämställd med mannen. Mer konkret: våldtagen kvinnas förövare går fri från straff med motiveringen -hon provocerade. Människans avsaknad av respekt i förhållande till jämställdhet till andra arter än människan märks på: En objektifiering och konstruering av &rdquo;djuret&rdquo;, som &rdquo;den andre&rdquo;, som en symbol med lägre status än människoarten. Bara tanken av att människor är människor och djur är djur, säger mycket, i detta uttalande jämställer sig ju inte människan alls med andra arter. Mer konkret: likkött i käften. Dessa beteenden märks också på att folk med icke halvdöda hjärnor, som alltså mer är inne på &rdquo;tänka själv&rdquo;, blir äcklade och förbannade av resonemang som att &rdquo;det inte är så farligt att äta lite kött&rdquo; eller &rdquo;jag, äter ju inte så mycket kött som innan&rdquo; eller &rdquo;men lilla stumpan&rdquo;. Det är inte alltid enkelt att möta ett resonemang och banka liv i huvuden när man blir provocerad på vägen, men tydligen verkar det vara minst lika provocerande åt andra hållet, att säga det är självklart att vara feminist och vegan. Skillnaden är att de som inte lever jämställt sabbar för mig, för sina barn, världen ruttnar, marken surnar, personer misshandlas och dödas utan hämningar. Skam! Det finns inget som kan va sä jävla gott med kött att man tvångsuppföder individer i en liten skrubb, fysiskt och psykiskt torterar, proppar i massa tillväxthormoner och preparat och dessutom ger kadaver av tidigare slakt som mat. Vad är det för fel på folk?!?!?!??? AAAARGH!!!!Hva får et svensk grrrl punk d-beat rock&#39;n&#39;roll til å starte sin &quot;karriere&quot; i New Zealand på turne med komisynthpunker Atom &amp; His Package? Hva er det morsomste minnet fra turen? LT: Haha ja det var tider det! Vi startade faktiskt bandet en gång i tiden just för att vi var tre vänner som fått nog av Göteborg och ville ge oss av - så långt iväg som möjligt. Det blev Nya Zealand. Vi hade inte mycket pengar men planerade att vara där ett par månader, så vi ville ha kompisar... Så då startade vi bandet, tre veckor innan vi skulle åka. Så fort vi kom dit träffade vi världens finaste människor bl.a. Ross som bokade in oss på Atom and his package - turnén, det var magiskt alltihop! I Aukland fick vi bo i ett kollektivhus med replokal i källaren där några punkbrudar bodde. Det coolaste med Nya Zealand som jag minns det var att punkscenen - den politiska, inte var uppdelad eller sexistisk på samma sätt. Alla musikstilar fick plats i den och musiker hyllades likvärdigt oavsett kön. Det var stor skillnad mot Sverige och Europa på det sättet. Punkspelningar gjordes med disco, käng, ska, folkpunk, elektro - allt under samma tak. Det var väldigt befriande på så många sätt att få åka dit och spela.Hva er din favorittlåt for dyrs frihet? MM: Meat is murder, the Smiths! Eller kanske Nice to meat you, Vicious Irene ;)FV: Jag kommer inte på så många just nu, Animal Liberation med Mob 47 va den låt som såklart dök upp först i huvudet, men den är helt klock så den kan gott få va favoritlåt då.www.viciousirene.com</div> </div> </div>